Post by Tobias Olsson on Aug 5, 2005 8:42:40 GMT 1
..:: Övergångar ::..
När det gäller övergångar i vår sport så tycker jag att vi borde göra nått för att få dom etablerade framgångsklubbarna att välja lite mer selektivt på sina förvärv. Kanske genom att införa en övergångssumma för spelare som blir rekryterade.
En liten förening som tar fram en lovande talang har ju stor del i hans framgång, att sedan han vill fortsätta utvecklas är ju naturligt, en landslagsplats ter sig ju som ett naturligt mål. I den här situationen så måste man tänka på att vi spelar en sport där alla (i stort sett) betalar för att vara med.
Jag tycker att man på försök kanske borde göra nått som följande.
Endast Superserieklubbar ersätter ägandeföreningen för rekryterad spelare. Ersättningen kan se ut som följer och avser utbildningskostnader;
Grundersättning inklusive första året 1000kr.
Ersättning för varje aktivt år 500kr
Ersättning för deltagande i Juniorlandslag 1000kr
Ersättning för deltagande i Seniorlandslag 2000kr
Således hade en spelare som började spela som 15 åring, och spelade i juniorlandslager som 16 åring och spelat 4 säsonger seniorfotboll kostat en etablerad förening 4500kr då han rekryteras som 20 åring. (Grundersättning 1000kr + aktiva år 2500kr + juniorlandslagspel 1000kr = 4500kr)
Detta skulle göra att föreningar som ligger nära geografiskt inte skulle kunna rekrytera alla spelare med talang som finns i närområdena, vilket resulterar i ibland katastrofala följder för de små föreningarna.
Givetvis måste föreningar kunna förhandla om spelare kanske genom att byta rätt av eller få ersättning på annat sätt. Men där förhandlingar inte drivs är det bra med klara regler.
Det finns ett problem med detta systemet och det är om en spelare flyttar geografiskt närmre en framgångsförening så borde det antingen utgå någon rabatt eller inte förekomma någon avgift alls då som sagt alla spelare själva betalar för att vara med.
Ett klargörande är kanske att en eventuell utbildningsersättning bör gå till spelarens ägandeklubb o inte till förbundet.
..:: Domare ::..
Domarkraven på föreningarna idag är inte anpassade för värkligheten. En framgångsförening som säger sig ha 400 medlemmar borde kunna dra ett större domaransvar än en förening med 25 medlemmar.
Även här borde antalet domare som kravställs sättas i relation till föregående års medlemsantal. Säg att alla föreningar måste ha 3 domare som grundkrav. Utöver dom 20 första medlemmarna så ska en förening ha en domare på var 10 medlem. Således skulle föreningen med 25 medlemmar ha 4 domare medan föreningen med 400 medlemmar skulle ha 41 domare.
Detta för att underlätta för dom små och låta dom stora ta sitt ansvar. Givetvis är detta kanske inte på nått sätt en färdig formel eller inte ens den man bör använda. Men helt klart är att en stor förening ska ta mer ansvar i en sån fråga än en liten. Om vi vill att dom små skall överleva.
Tobias Olsson
Södertälje
När det gäller övergångar i vår sport så tycker jag att vi borde göra nått för att få dom etablerade framgångsklubbarna att välja lite mer selektivt på sina förvärv. Kanske genom att införa en övergångssumma för spelare som blir rekryterade.
En liten förening som tar fram en lovande talang har ju stor del i hans framgång, att sedan han vill fortsätta utvecklas är ju naturligt, en landslagsplats ter sig ju som ett naturligt mål. I den här situationen så måste man tänka på att vi spelar en sport där alla (i stort sett) betalar för att vara med.
Jag tycker att man på försök kanske borde göra nått som följande.
Endast Superserieklubbar ersätter ägandeföreningen för rekryterad spelare. Ersättningen kan se ut som följer och avser utbildningskostnader;
Grundersättning inklusive första året 1000kr.
Ersättning för varje aktivt år 500kr
Ersättning för deltagande i Juniorlandslag 1000kr
Ersättning för deltagande i Seniorlandslag 2000kr
Således hade en spelare som började spela som 15 åring, och spelade i juniorlandslager som 16 åring och spelat 4 säsonger seniorfotboll kostat en etablerad förening 4500kr då han rekryteras som 20 åring. (Grundersättning 1000kr + aktiva år 2500kr + juniorlandslagspel 1000kr = 4500kr)
Detta skulle göra att föreningar som ligger nära geografiskt inte skulle kunna rekrytera alla spelare med talang som finns i närområdena, vilket resulterar i ibland katastrofala följder för de små föreningarna.
Givetvis måste föreningar kunna förhandla om spelare kanske genom att byta rätt av eller få ersättning på annat sätt. Men där förhandlingar inte drivs är det bra med klara regler.
Det finns ett problem med detta systemet och det är om en spelare flyttar geografiskt närmre en framgångsförening så borde det antingen utgå någon rabatt eller inte förekomma någon avgift alls då som sagt alla spelare själva betalar för att vara med.
Ett klargörande är kanske att en eventuell utbildningsersättning bör gå till spelarens ägandeklubb o inte till förbundet.
..:: Domare ::..
Domarkraven på föreningarna idag är inte anpassade för värkligheten. En framgångsförening som säger sig ha 400 medlemmar borde kunna dra ett större domaransvar än en förening med 25 medlemmar.
Även här borde antalet domare som kravställs sättas i relation till föregående års medlemsantal. Säg att alla föreningar måste ha 3 domare som grundkrav. Utöver dom 20 första medlemmarna så ska en förening ha en domare på var 10 medlem. Således skulle föreningen med 25 medlemmar ha 4 domare medan föreningen med 400 medlemmar skulle ha 41 domare.
Detta för att underlätta för dom små och låta dom stora ta sitt ansvar. Givetvis är detta kanske inte på nått sätt en färdig formel eller inte ens den man bör använda. Men helt klart är att en stor förening ska ta mer ansvar i en sån fråga än en liten. Om vi vill att dom små skall överleva.
Tobias Olsson
Södertälje